SE / EN

Utställningen Gränstrakt utgår från Malmö Konstmuseums och Ystads konstmuseums omfattande samlingar av skånska landskapsmålningar från perioden 1850–1950. Här presenteras ett stort antal konstnärskap som skildrar trakterna runt om i Skåne i dialog med samtida verk.

Med landskapsmåleriet som lins får vi syn på vårt förhållande till naturen och oss själva genom tiderna. Idag har frågor om nationell identitet och samhörighet i relation till konst och kultur återigen aktualiserats i svensk politik. Utställningen Gränstrakt problematiserar landskapsmåleriets roll i förhållande till föreställningar om en kulturellt homogen och ursprunglig plats i det förflutna och hur konstnärliga gestaltningar har använts för att skapa känslor av samhörighet.

På Malmö Konstmuseum fokuserar utställningen på åren mellan 1850 och 1915, då urbaniseringen och industrialiseringen tar fart i Sverige och allt fler lämnar landsbygden för ett liv i de växande städerna. Landsbygden och skildringar av den blir en projektionsyta för det oföränderliga och trygga i en oviss tid. Moderniseringen innebär också att ett nationsmedvetande formas. Folket skulle enas under en gemensam idé om svenskhet och konstnärliga skildringar av Sveriges landskap används som verktyg i processen. Men vissa landskap och motiv anses inte tillräckligt ”svenska” för att passa in – däribland den skånska slätten. I Skåne växer däremot en stark lokalpatriotism fram, som bland annat stärks genom landskapsmåleriet, museernas samlande och utställningsverksamhet.

På Ystads konstmuseum gör Gränstrakt nedslag i 1900-talets första hälft och fem landskapsmålare som är väl representerade i samlingarna. Här möter deras målningar samtida verk som undersöker frågor om plats och identitet. I mötet får vi syn på hur kulturarvet påverkar vår bild av landskapet och landsbygden idag.

Bilder av landskapet förekommer inte bara inom konsten, utan även i sammanhang som reklam och marknadsföring. Stereotypa bilder av Skåne används för att locka såväl turister som investerare. Landskapsbilder används också i politiska kampanjer, både för att förmedla hopp om en grönare framtid och konservativa föreställningar om att det var bättre förr.

Utställningen är en del av Den platta jorden – ett nätverk för konstnärligt utforskande av Skåne.

Under slutet av 1800-talet intensifieras sökandet efter en svensk nationalkaraktär. Den tidigare idén om ett rike enat under en monark ersätts med tanken på en nation vars folk är präglade av platsen de bor på. Naturen får en framträdande roll och det talas om naturen som en demokratisk form av nationalism. Man anser att naturen skapar det svenska folkkynnet och folkkaraktären. Motiven och stämningslägena i sekelskiftets nationella landskapsmåleri blir normbildande för vad som än idag uppfattas som sevärt. Dessa har sedan reproducerats genom otaliga filmer och tv-serier, turistbroschyrer och vykort. 

Att lyfta fram det unika i varje landskap blir viktigt i den nationella retoriken. På Malmö Museums avdelning för konst och kulturhistoria, nuvarande Malmö Konstmuseum, handlar majoriteten av konstutställningarna om det särpräglat skånska, där konstnärer som är födda och verksamma i regionen anses ha en särskild förmåga att lyfta fram det autentiska Skåne.

Flera sammanslutningar verkar för att sprida och stärka den skånska konsten, däribland Skånska konstnärslaget som bildas 1902 och Skånes konstförening som initieras 1904. Intresset för det lokala är också framträdande i litteraturen genom naturlyriker som Ola Hansson. Därtill finns en stor vilja att bevara hembygden och det som anses ursprungligt, vilket märks genom grundandet av föreningar och museer runt om i Skåne, som till exempel Kulturen i Lund 1892.

Ur ett nationellt perspektiv uppfattas Skåne som ett landskap med karaktäristisk natur och som en historisk landsdel, men inte som ett landskap värt att avbilda av estetiska skäl. Den avbildningsvärda naturen är vild, och det skånska slättlandskapet uppfattas som alltför tillrättalagt. Ur landskapets säregna utseende göds också fördomar om skåningar som dryga, skrytsamma, konservativa och med en grötig dialekt.

Samtidigt som urbaniseringen och industrialiseringen tar fart i Sverige växer nya ideal inom landskapsmåleriet fram. Många konstnärer är bosatta i städerna men skildrar trakten runt sina sommarhus, eller reser med järnvägen för att avbilda landskapet. Både järnvägsnätet och att det runt sekelskiftet finns bärbara färdigblandade tuber med färg som kan tas med på resor bidrar till att konstnärer kan måla direkt ute i naturen.

Det är framför allt miljöer som inte anses förstörda av den moderna tiden som lockar konstnärerna. En sådan miljö är Arild på Skånes västkust, vars dramatiska natur, fiskeläge och lokalbefolkning anses särskilt intressant att avbilda. Många konstnärer reser runt sekelskiftet dit och en konstnärskoloni uppstår om somrarna. Men det är inte bara Arild som lockar. Målningarna i utställningen vittnar även om platser som Kävlinge, Råå, Röstånga, Ven och fler därtill.

Konstnärerna lockas av vida fält, strandkanter och öppet hav. De intresserar sig även för att fånga ljuset och motiv som pilalléer, kålodlingar och vitrappade hus, som anses spegla det skånska landskapet. Måleriet visar på ett rikt landskap med bördig jordbruksmark. Människor är sällan avbildade, men hjulspår, stengärden och odlingar vittnar om mänsklig aktivitet.

Landskapsmålningarna berättar också om landskapets förändring. Med skiftesreformen laga skifte 1827 har byarna upplösts och bebyggelsen sprids ut som öar i landskapet och förläggs i anslutning till de sammanslagna tegarna. Reformen bidrar också till att marker dikas ut, nya vägar dras och ängsmark uppodlas. Runt sekelskiftet präglas landskapet av mindre odlingslotter och skiftesbruk, långt från dagens enorma fält.

Begreppet landskap rymmer en distans, där människan betraktar ett utsnitt av naturen på avstånd. Landskapet är något skapat: land-skap. Landskapet avgränsas i den konstnärliga processen, medan naturen är mer eller mindre kontinuerlig och utsträckt. Oavsett om det är ”vild” natur eller brukade åkerlappar som skildras, har människans blick ramat in och ordnat landskapet.

Sommaren 1795 reste greve Carl August Ehrensvärd (1745–1800) runt i Skåne. Han hade sagt upp sig från sin tjänst som chef över svenska flottan och tillfälligt bosatt sig hos sin svärmor på Tosterups slott, beläget nordöst om Ystad. Nu kunde han ägna sig åt det han verkligen var intresserad av: konst, filosofi, arkitektur, samhällsfrågor och jordbruksexperiment. På sina resor tecknade han av det han såg och skrev korta betraktelser om landskapet och människorna. Materialet sammanställde han i manuskriptet Fem dagars resa i Skåne för att se, och hämta rörelse – och förargelse.

I mötet med Skåne var Ehrensvärd inledningsvis provocerad av det lyckliga och bördiga landskapet som stod i skarp kontrast till hans egen erfarenhet av ett annat, fattigare Sverige präglat av nöd. Men när den inledande grinigheten lagt sig, kom han istället att betrakta landskapet som ett Europa i miniatyr. De norra skogsbygderna fick representera det osympatiska Nordeuropa med en blek och glåmig befolkning, och de sydöstra delarna motsvarade det dignande Sydeuropa där allmogen var frisk och rödlätt.

Ehrensvärds syfte med resan var att visa hur klimatet påverkar människors karaktär, utseende och beteende, men också deras lagar och konstnärliga potential. Efter en längre vistelse i Italien hade Ehrensvärd kommit fram till att både människor och landskap blev allt fulare ju längre bort från södra Italien han reste. Hans slutsats var att ett dåligt klimat gav ett dåligt folk med dålig smak. Med hjälp av vetenskap och lagstiftning fanns det däremot hopp om ett lyckligare och upplyst Sverige. Inspirationen var klimatläran – ett centralt idémotiv i Europa under 1700-talet med rötter i bland annat antiken, som kopplade samman klimat och geografi med människors utseende, karaktär och möjligheter.

Traditionellt har landskapsmåleri gjorts av och för människor i städerna. För människan på landsbygden, särskilt den som lever av jorden, ter sig landskapet mindre som en bild och mer som en komplex och omslutande miljö.

Under 1900-talets första hälft fortsätter inflyttningen till städerna där de nya jobben finns. Allt färre människor behövs i de nya, moderna och mer effektiva jordbruken. I den övergång från bondesamhälle till välfärdssamhälle som Sverige genomgår vid den här tiden formas ett starkt och snävt medborgarideal. Det svenska folket ska enas kring en ny slags fosterlandskärlek som tar fasta på visioner om välstånd och framtidsutveckling. Den moderna demokratin ska bäras upp av sunda själar i sunda kroppar.

När arbetstidsreglering och semester införs myntas fritidsbegreppet. Det nya fenomenet lanseras med pompa och ståt i utställningen Fritiden i Ystad 1936. Samma år invigs Ystads konstmuseum i en helt ny byggnad som även rymmer bibliotek och konsertsal. Budskapet är tydligt: Det är upp till var och en att fylla sin nyvunna fritid med mening. Idealet är en uppbygglig blandning av idrott, friluftsliv och bildning.

Semestern ska idealmedborgaren helst spendera på annan ort. Det inhemska resandet populariseras bland allt större delar av befolkningen. “Känn ditt land!” uppmanar Svenska Turistföreningen i en kampanj 1932. Miljöombyte sägs vara bra för hälsan. Särskilt hälsosamt är det att byta stadens larm mot frisk lantluft.

I det här sammanhanget befästs idén om landsbygden som en rekreationsplats för den moderna, det vill säga urbana, människan. Denna dynamik mellan stad och land känns fortfarande igen på många orter, inte minst i Skåne. I vår tid har några svenska semesterparadis etablerat sig som varumärken laddade med status och prestige. De är ofta platser som har skildrats i konsten. Österlen kan nämnas som ett närbeläget exempel.

Under det tidiga 1900-talet är det kosmopolitiska Paris ett konstnärligt centrum. Här möts konstnärer och uttryck från olika platser. Idéer om att lösgöra konsten från 1800-talets konventioner tar sig varierande former som vi idag samlar under begreppet modernism.

Kolonialismen har vid den här tiden ökat resandet utanför Europas gränser och många konstnärer lockas av det som uppfattas som exotiskt, främmande och ursprungligt. Människor och kulturella uttryck från andra delar av världen, men även den inhemska landsbygden, framställs i kontrast till det moderna och urbana som blir en allt starkare norm.

Till Paris kom även konstnärer från Skåne för att studera den banbrytande konsten. Det är konstnärer som den franska impressionisten Paul Cézanne som lämnar av- tryck hos Johan Johansson, Tora Vega Holmström, Emil Olsson och Svante Bergh som träffas i Paris på 1920-talet. Från 1924 ingår de i konstnärsgruppen De tolv som bidrar till att popularisera den moderna konsten i Skåne genom att kombinera nya stilideal med traditionella motiv såsom landskap. Tio år tidigare äger Baltiska utställningen rum i Malmö. En av utställningens avdelningar syftar till att introducera den moderna konsten för en skånsk publik. Deltar gör bland andra Tora Vega Holmström som får hård kritik för sitt radikala uttryck.

Johansson, Holmström, Olsson och Bergh upplever två världskrig. När världspolitiken tvingar dem att återvända till Skåne från sina utlandsvistelser får motiven hämtas från närområdet. De lyfts fram av lokala intresseorganisationer och konstinstitutioner som några av de främsta uttolkarna av den skånska naturen och får senare epitetet “skånska modernister”. Denna grupp konstnärer, tillsammans med Gerhard Wihlborg, är aktiva när Ystads konstmuseum öppnar 1936 och får stor betydelse för museets och den lokala konstscenens identitet.

Idéer om vad som anses värt att bevara är starkt sammankopplade med representationer av en nation och hur dessa bidrar till att forma en nationell identitet. Med verket Refugee Heritage lyfter arkitektkollektivet DAAR istället frågor om kulturarv bortom nationalstaten. Vad skulle hända om flyktinglägret Dheisheh i Palestina utnämndes som ett av UNESCO:s världs­arv, med samma status som exempelvis pyramiderna i Giza, Akropolis eller de kungliga slotten i Europa? Under två års tid arbetade DAAR tillsammans med organisationer och individer, politiker och aktivister för att lägga fram förslaget om att göra Dheisheh till världskulturarv enligt UNESCO:s nomineringssystem, ett system som bygger på makt och kulturell expropriering. Lägret bildades 1949 och är på samma gång ett permanent och ett tillfälligt samhälle i en statslös nation som existerar både inom och i motsättning till FN:s regelverk. ”Dheisheh byggdes upp som en tillfällig lösning, men blev till en plats där människor har bott och vistats i över sjuttio år. Ändå betraktas flyktingläger som både historielösa och utan framtid”, menar Alessandro Petti, en av grundarna till DAAR. I form av ljuslådor, video, ljud och fotoalbum speglar installationen i utställningen de byar som ett stort antal människor tvingades lämna 1948.

Målningen Landskap, Österlen från 1914 är typisk för Ellen Trotzigs dramatiska landskapsmåleri där ljuset spelar en avgörande roll och naturen får mystiska kvaliteter. Samma år medverkade hon i Baltiska utställningen i Malmö med fyra målningar. Trotzig tillbringade merparten av sitt liv i Skåne, där hon ingick i den krets av kvinnliga konstnärer som bildades kring bland andra Ester Almqvist och Tora Vega Holmström.

Trotzig skildrade ofta landskapet kring Österlen i en karaktäristiskt dunkel färgpalett och med ett expressionistiskt anslag. Under sin tidiga karriär var hon dock mer influerad av nationalromantiken, och gjorde exempelvis sagoillustrationer i en betydligt ljusare färgskala.

Ellen Trotzig föddes i Malmö och studerade vid 1890-talets slut på Tegne- og Kunstindustriskole for Kvinder i Köpenhamn. 1903 fortsatte Trotzig studierna vid Valands målarskola i Göteborg, varpå hon åkte till Paris och läste på Académie Colarossi fram till 1907. I utställningen Samlingen visas fler verk av Ellen Trotzig.

Med utbildningar från Tekniska skolan i Lund med Fredrik Krebs som lärare, Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn, Académie Colarossi i Paris och vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm för Richard Bergh i bagaget, och som en av få kvinnliga medlemmar i Skånska konstnärslaget, var Endis Bergström ett undantag. Skånska konstnärslaget stiftades 1902 med ett tjugotal konstnärer som medlemmar. Tio år senare hade laget vuxit till 41 medlemmar varav sju var kvinnor. Bergström kunde försörja sig på sitt konstnärskap och målade främst stilleben, interiörbilder, landskap och finstämda porträtt av arbetande människor, som städerskor och hushållerskor. För försörjningens skull målade hon även porträtt av bland annat köpmän ur Skånes övre skikt. Hon genomförde en studieresa till Nederländerna 1912–13 och deltog 1914 i Baltiska utställningen i Malmö med fyra verk tillsammans med Skånska konstnärslaget.

Endis Bergströms stämningsfulla målning Slättlandskap från 1909 avbildar lika delar molnig himmel som bördig jord, där vitkalkade hus och röda bondgårdar skymtas i horisonten bland stenmurar och åkerlappar. Bergström föddes i Nässjö, levde större delen av sitt liv i Skåne och avled i Lund 1950.

After Microsoft

After Microsoft tar sin utgångspunkt i ett fotografi av en kulle i Napa i Kalifornien, taget av fotografen Charles O’Rear 1996. Sedan 2001 har bilden funnits på minst en biljon dataskärmar runt om i världen då den användes som Microsoft Windows standardbakgrund.

Konstnärsduon Goldin+Senneby återbesöker i videoverket platsen där bilden togs och fotografen berättar i en voice-over om när han tog den och varför det växte nyplanterat grönt gräs på kullen som vanligtvis täcktes av vinrankor. I fotografiet står det lysande gröna gräset i slående kontrast till den blå himlen – samma två färger som också användes i Microsofts varu­ märkesstrategi. Goldin+Senneby ser verket i ljuset av landskapsmåleritraditionen, och dessa skildringars roll i att forma föreställningar om en nation. Men bilden från Napa skulle istället symbolisera ett multinationellt globalt landskap enligt Microsoft och därmed öka företagets vinst.

Not Approved

EU genomförde 2003 en reform som frikopplade jordbrukssubventioner från produktion, vilket förändrade jordbrukarens roll från att producera ett visst antal grödor till att erbjuda ett öppet landskap. Konstnärsduon Goldin+Sennebys verk Not Approved handlar om denna reform och regleringen av landskapets visuella kvaliteter. Verket består av små fotografier tagna av svenska byråkrater i syfte att bedöma huruvida landskapet lever upp till de estetiska normerna om ett öppet landskap. I Not Approved visas, som titeln antyder, bilderna av de landskap som inte uppfyllt normerna för att få EU-bidrag. Verket diskuterar vad naturen fyller för funktioner och vilka estetiska förväntningar som finns på den i relation till nationen och hur dessa värden regleras av EU.

Goldin+Senneby är en svensk konstnärs­ duo bestående av Simon Goldin och Jakob Senneby. De har samarbetat under gemensamt namn sedan 2004.

Utöver bildkonstnär var Gustaf Carleman även fotograf, grafiker och uppfinnare. När han tagit studenten i Lund började han att arbeta med litografiska planscher med motiv från staden. Efter studier i juridik reste Carleman till Stockholm för att studera vid Konstakademien och därefter vidare till Düsseldorf. När han återvände till Sverige blev han en av de första fotograferna i landet. Han hade egen fotoateljé och var aktiv i grundandet av både Svenska Fotografi-Amatörföreningen (senare Fotografiska föreningen) och Konstnärsklubben.

Carleman var en av de första som ägnade sig åt landskapsfotografering i Sverige. På grund av lågkonjunktur och överetablering inom fotografyrket lämnade han dock fotografiet 1846 och återgick därefter helt till måleri. Slättlandskap med kvarn är målad med realistisk precision och skildrar betesmark med en kvarn, tre kor och en mjölkerska i arbete. Korna var en stor del av landskapet vid denna tid och hölls av alla samhällsklasser.

Axel Kleimer utbildade sig vid Konstakademien i Stockholm och studerade därefter vid Acadèmie Colarossi i Paris. Efter studierna reste han till Normandie där han framför allt målade landskap, därefter till USA där han ägnade sig åt porträtt- och dekorationsmåleri. 1910 bosatte sig Kleimer i Malmö, men inspiration till sina motiv hittade han främst i uppväxtmiljöerna kring Kristianstad. Hans skildringar av kulturlandskapet vittnar om ett måleriskt intresse för ytan och färgens samspel. Målningen På väg till mjölkning består av upplösta färgfält där kon och mjölkerskan, gräset och de bakomliggande buskarna framstår som siluetter mot den stämningsfulla himlen. Verket kan ses som ett tidsdokument över en tid då mjölkning av kor fortfarande gjordes för hand, ute i det fria.

I Malmö Konstmuseums samling finns 399 verk av Kleimer varav den största delen består av skisser och teckningar. Modellstudier av människor och djur, men även karikatyrer, finns bland dessa. Bland målningarna, övervägande små i formatet, vittnar flera verk även om resor till Italien och Frankrike.

Axel Hjalmar Lindqvist, även kallad ”Ritis”, studerade vid Konstakademien i Stockholm och gjorde därefter studieresor till Danmark, Tyskland och Frankrike. Hans konstnärskap kretsade framför allt kring landskapsmåleri och motiven hittade han ofta kring Ringsjön och trakterna runt Lund, där han också jobbade som teckningslärare på Katedralskolan. Lindqvist var medlem i Lukasgillet som bildades 1898 med syfte ”att hålla konstens fana öfver slätten”.

Han var också den sista vid Lunds universitet som hade titeln ritmästare, vilket tillsammans med titlar som språkmästare, fäktmästare och dans- mästare etablerades under Sveriges stormaktstid på 1600-talet för att utbilda såväl civila som militära ämbetsmän inom det som uppfattades som viktiga och eftertraktade färdigheter.

I målningen Höststämning från 1911, skildrar Lindqvist den nyplöjda åkern intill en trelängad skånegård. Byggnadens placering bredvid åkern vittnar om den tidigare skiftesreformen då byarna splittrades och bebyggelsen spreds ut som öar i landskapet, omgivna av den uppodlade åkermarken. I Malmö Konstmuseums samling finns sju målningar av Lindqvist som, utöver ett porträtt, skildrar landskap med skånska gårdar.

Axel Nordgren utbildade sig vid Konstakademien i Stockholm. Betalad av dåvarande kronprinsen Karl Ludvig Eugen (som senare blev Karl XV) reste han därefter till Düsseldorf för att studera för den norska landskapsmålaren Hans Gude. Düsseldorf förblev hans hemort resten av livet, men under åren gjorde han många resor både i Sverige och Norge. Han blev också ledamot för Konstakademien.

I Düsseldorf var ledordet ”nur nach der Natur” (bara enligt naturen), vilket bland annat innebar att man gjorde noggranna detaljstudier ute i det fria. Exaktheten i återgivningarna av naturen är tydlig i de landskapsskisser och studier av jordbruksföremål och träd som finns i Malmö Konstmuseums samling. Samtidigt utvecklade Nordgren ett självständigt, kärvt och sakligt förhållande till Düsseldorftraditionen. Han fascinerades särskilt av kusten, klipplandskap och månsken, vilket målningen Landskap från Arild är ett exempel på.

Nordgren intresserade sig, precis som Gustaf Rydberg, för Arilds landskap redan på 1870-talet. Där skildrade han framför allt månskenets speglingar i vattnet som kontrasterar den karga kusten. Målningarna från Arild har ett melankoliskt, ödesmättat och ödsligt uttryck, starkt präglat av tidens naturlyrik.

Runstenar som restes under vikingatiden till minne av någon som dött står på många håll kvar runt om i Skandinavien och på andra platser som en naturlig del av landskapet. Rasmus Myrups verk Runestone (Non-Binary), Runestone (Foredaddies) och Runestone (COP15 for Ragnarok) består av tre storleksmässigt verklighetstrogna run- stenar inristade med samtida budskap. I Skandinavien har vit makt-miljön i hög grad använt vikingatiden och fornnordiska som symboler för det ”genuint nordiska” och förkroppsligande av hypermaskulinitet. Asatron var också framträdande hos de tyska nationalsocialisterna och tillsammans med vikingatiden är den fortsatt ett centralt tema inom exempelvis vit makt- musik. Genom att lyfta in icke-binära och queera perspektiv och COP15, FN:s konferens för biologisk mångfald, i runorna ställer Myrup frågor om både framtiden och historieskrivningen, samt hur ideologier och föreställningar om nationen och historien formas i relation till kulturarv.

Rasmus Myrup är utbildad vid Det Fynske Kunstakademi och verksam i Köpenhamn.

Wilhelm von Gegerfelt studerade först vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn, sedan vid Konstakademien i Stockholm och därefter i Düsseldorf. Efter studierna flyttade han till Paris, där hans hem blev en samlingspunkt för skandinaviska konstnärer såsom Carl Fredrik Hill och Ernst Josephson. Gegerfelt gjorde flera studieresor till Frankrikes nordkust och Nederländerna, men porträtterade även motiv i Sverige och Danmark och anslöt sig som första svensk till konstnärskolonin på Skagen.

Gegerfelt var en tidig representant för det realistiska friluftsmåleriet, samtidigt som han stod för ett mer modernt och expressivt sätt att tolka naturen. De sista decennierna av sitt liv bodde han i Torekov och gjorde flertalet skildringar därifrån, samt från Hallands Väderö. Det är möjligt att han utförde den expressiva målningen Strandparti där, men det kan också vara exempelvis Bretagne eller Normandie som skildras. I målningen står den karga stämningen i centrum och det bistra havets och vädrets krafter är framträdande. Gegerfelts måleri står i kontrast till de nationalromantiska naturskildringarna i Sverige som växte fram vid samma tid.

I installationen Memories Have Tongue, vars titel är lånad av poeten och historikern Dr. Afua Cooper, skapar Eric Magassa ett färgstarkt och mångbottnat collage som väcker frågor om identitetsskapande processer kopplade till såväl museet som det omgivande landskapet. Installationen inkluderar bland annat föremål från Malmö Museums etnografiska samling som började byggas upp av så kallade upptäcktsresande vid 1800-talets slut. Masker, möbler och skulpturer som en gång i tiden kallades ”primitiv konst” användes av museer runt om i västvärlden för att definiera den Andre. Därigenom definierade museerna sam- tidigt den egna platsens och nationens framgång och storhet enligt den rådande imperialistiska världsbilden.

Föremålen i Magassas verk visades senast i en etnografisk utställning på museet mellan 1969 och 1996. Här visas installationen i sidogalleriet, delvis undangömd precis som det etnografiska materialet har varit sedan utställningen stängdes, men den spiller också ut i rummet för att ge föremålen ny kraft och röst i en helt ny kontext. De färgstarka väggarna och musiken kontrasterar idén om den vita kuben, såsom kanoniserad västerländsk konst har visats under 1900-talet. I installationen ingår även verk ur The Lost Series, där Magassa utforskar upplevelser och föreställningar om den Andre genom att själv agera framför kameran som en främmande gestalt i landskapet. Tillsammans ställer installationens olika delar frågor om tillhörighet och gemenskap på sin spets.

Mycelium Orgasm Report tar sin utgångspunkt i mycel, den vegetativa delen av svampar som breder ut sig i enorma nätverk under jorden och som är en livsviktig komponent i många ekosystem. I verket får vi gå en psykedelisk nattlig vandring genom ett virtuellt landskap, genom en skog av svampar och en barockträdgård med skulpturer, symboler och fragment. Vandringen ackompanjeras av viskningar, pulserande ljus och organisk techno i en sorts tidlös zon och blir en övning i att släppa kontrollen. Verket reflekterar över hur allt hör samman, och destabiliserar uppdelningen mellan människa och natur, dåtid och nutid, drömmar och minnen.

Monika Czyżyks monumentala fönstermålning Milking Hole som vetter ut mot Slottsparken är lika mycket ett platsspecifikt verk som ett görande, där materia och kropp möts. Czyżyk ser arbetet med målningen som en helande och renande process som sker i dialog med naturen. Målningen är gjord av lera som Czyżyk hämtat från olika platser i Skåne, samt i Polen, Finland och på Island, vilket ger olika nyanser. Guidad av djur och spår i naturen söker hon efter leran i jordlagren. I leran finns närvaro av geologisk tid, men hon ser också användandet av lera som en förberedelse inför kristider. Målningens mönster och motiv görs intuitivt med inspiration från meditation, shamansk trumteknik och psykoaktiva medicinalväxter.

I processen att måla med lera på glas används en rad verktyg, vilka Czyżyk ser som instrument. Dessa skapar i sin tur en ljudbild som Czyżyk målar fram. Görandet är soniskt, rytmiskt och repetitivt och genererar ett meditativt tillstånd att vila i.

Monika Czyżyk är en bildkonstnär baserad i Helsingfors. Hon arbetar främst med rörlig bild och VR inom ramen för experimentella dokumentärer och socialt engagerade projekt.

Efter privata konststudier i Köpenhamn, samt studier på Académie Colarossi i Paris och Valands målarskola i Göteborg, åkte Agnes Wieslander till Tyskland där hon studerade för Adolf Hölzel.

Vistelsen i Tyskland fick avgörande betydelse för Wieslanders konstnärskap. I Hölzels undervisning förekom övningar i den divisionistiska tekniken, som medför en upplösning av bildytan i en grov struktur av färgfläckar, såväl som studier med fokus på färger och deras inbördes förhållande. Båda delarna i undervisningen hade stort inflytande på hennes konstnärliga uttryck.

Wieslanders konst består huvudsakligen av stilleben, interiörer och landskapsskildringar med motiv hämtade från Hallandsåsen. Här skildrade hon ofta det backiga landskapet, ljuset och färgtonernas skiftande valörer.

I verket Vår i backarna från 1912 syns de markanta färgskiftningarna tydligast i förgrunden, där varje penseldrag utgörs av en egen färg. Som en liten delkomponent av en större helhet skapar varje drag en uttrycksfull vårkolorit.

Axel Theodor Kulle utbildade sig i Paris och vid Konstakademien i Stockholm. Han ställde ut i Rom, Köpenhamn och Sverige, bland annat på Baltiska utställningen i Malmö 1914. Kulle tillhörde också Skånska konstnärslaget, som var den första regionalt avgränsade konstnärssammanslutningen i Sverige.

Motivmässigt var han mycket upptagen av de skånska landskapsformationerna och han lät ofta landskapet breda ut sig som en karta. I en komplex sammansatt harmoni markeras varje jordbruksfält, höjdrygg och sluttning i en samlad utforskning av landskapet. Med användningen av impasto, vilket innebär att färg appliceras så tjockt att dragen från penseln synliggörs, skapar han ett reliefinspirerat och textilt uttryck. Ytornas markerade avgränsningar leder tankarna mot ett lapptäcke där alla fält skildras som unika.

Carl Fredrik Hill studerade vid Konstakademien i Stockholm och reste sedan till Paris för att arbeta på egen hand. Detta ledde till en intensiv konstnärlig utveckling som kom att utmana tidens och eftertidens stilistiska normer. Han inspirerades av den mjuka franska naturuppfattningen, men det var inte realismens optiska sanningskrav som upptog honom. I motsättning till de tidigare idealiserande och förskönade landskapsskildringarna blev landskaps- måleriets nya ideal ljust, luftigt och verklighetstroget, och Hill blev dess progressiva och svenska representant. Med en öppensinnad och subjektiv gestaltning av naturen och landskapet pekar hans verk ut i tiden och fram mot nya konstnärliga strömningar.

Trots den nyskapande betydelse som Hill på senare tid tillskrivits, består hans konstnärliga produktion av relativt få målningar, då han vid 28 års ålder drabbades av psykisk sjukdom och försvann in i sin egen värld. De tusentals expressiva teckningar som efterföljde vittnar om denna period. Det ökade intresset för Hills person och konstnärskap har resulterat i att han idag anses representera kulmen av 1800-talets svenska landskapsmåleri.

År 1864 öppnade Konstakademien i Stockholm upp för kvinnors möjlighet till officiell konstutbildning, något som tidigare hade förbehållits män. Under sin tid där utvecklade Charlotte Wahlström en stor förkärlek till landskapsskildringar.

Landskapsgenren fick ett markant uppsving under 1800-talets andra hälft, med ursprung i konstens nya centrum Frankrike, där friluftsmåleriet och olika konstnärsgrupperingar fick ett stort inflytande på västerländsk konst. Wahlström vistades en längre tid i Barbizon, där en realistiskt orienterad konstgruppering uppehöll sig. Hon fann sin motivkrets på flera ställen, men återkom ofta till området kring Arild, som under perioden var en betydelse- full samlingsplats för konstnärer och författare.

I verket Åkermark om hösten ser vi inspiration från det franska frilufts- måleriet i de lösa penseldragen, de blåaktiga skuggorna i träden samt motivets komposition där åkermarken upptar en övervägande del. På deskrip- tivt vis skildrar hon trädkronornas färgskiftningar, fåglarnas färd och nivåskillnaderna i den svala plöjda höstjorden.

Ernst Norlind var verksam konstnärligt, litterärt och musikaliskt. I sin ungdom studerade han filosofi i Lund, för att därefter övergå till konststudier i Dachau och Paris. Han fann sin motivkrets i de skånska landskapen och är idag främst känd för sina målningar av storkar, men hans konstnärskap rymmer mer än så.

Efter giftermål bosatte han sig på Borgeby Slott i Skåne, där han tillsammans med sin partner drev salonger för samtidens kulturpersonligheter. Norlind var även mycket musikaliskt begåvad och att föra vidare den skånska folkliga musiktraditionen låg honom varmt om hjärtat. Senare i livet arbetade han även med grafik och litteratur och han författade drygt tjugo romaner, noveller och diktsamlingar.

Ernst Norlinds tidiga verk präglas av en melankoli som genom dämpade mörka färger speglar naturen på ett lyriskt sätt. Slättlandskap, Skåne är målad i dunkel kolorit och avbildar nakna karga pilträd som speglas i diagonala vattenfyllda diken som leder fram mot horisonten.

Redan som 14-åring började Fritz Kärfve sin konstnärliga bana som dekorationsmålare i Trelleborg. Senare studerade han vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm, Académie Colarossi i Paris samt Kunstnernes Frie Studieskoler i Köpenhamn.

Kärfve skildrade övervägande landskap kring sydöstra Skåne och har i vår tid blivit särskilt uppmärksammad för sina skildringar av Österlens natur. Verken som visas i utställningen tecknar i enkla kompositioner konstnärens inre tillstånd och känslovärld. Han fångar den nordiska naturen och dess ”själ” i enlighet med den stämningsbaserade, subjektiva och personlighetsspeglande estetiken.

Lördagkväll på skånska slätten från 1902 kan förstås i ljuset av symbolismens brytning med den verklighetstrogna naturalismen, som tidigare varit dominerande. Istället för att sätta fokus på en saklig gestaltning av naturen betonar Kärfve det spirituella, förtroliga och osynliga som uppstår mellan betraktaren och naturen.

Gustaf Rydberg studerade vid Det Kongelige Danske Kunstakademi i Köpenhamn och senare vid Konstakademien i Stockholm, där Edvard Bergh bedrev den första svenska utbildningen i landskapsmåleri. Därefter reste Rydberg till Düsseldorf, som vid tiden var de vildromantiska landskapsskildringarnas centrum, för att studera för den norska landskapsmålaren Hans Gude.

Den geografiska och kulturella närheten till Danmark och Tyskland är en viktig komponent i utvecklingen av den skånska konsten. Rydbergs tidiga verk var romantiska med stort inflytande från Düsseldorf, men runt 1870 blev han en av Sveriges första friluftsmålare. I likhet med den danska guldålderns tradition fann han skönheten i vardagliga motiv.

Rydbergs beundran av naturen syns i hans motiv, oavsett om det rör sig om den skånska kusten i morgondimman eller strandhagen en solskensdag. Han skildrade främst den skånska naturen och finns representerad med över 200 målningar och skisser i Malmö Konstmuseums samling.

Herman Österlund växte upp utanför Löberöd, som han kom att betrakta som sin hembygd och sitt konstnärliga revir. Därifrån kommer också en stor del av hans motivkrets. Han utbildade sig vid Konstakademien i Stockholm men flyttade därefter tillbaka till Skåne och var mycket engagerad i det lokala konst- och kulturlivet.

Österlund kan ses som en representant för det skånska sekelskiftets stämningsmåleri och han utmärkte sig som bok- skogens hängivna tolkare. Bokskogen är ett välbekant och intresseväckande motiv som särskiljer det skånska landskapsmåleriet från övriga landet där det snarare var barrträden som symboliserade svensk natur. I Danmark kom däremot bokträdet att ersätta eken som en inofficiell symbol för folkstyret och ett mer demokratiskt rike.

Ett exempel på Österlunds romantiska stämningsmåleri är Rövarekulan som i solnedgångens skär skildrar dalgången omsluten av en välväxt bokskog. Den bildsköna representationen av naturens aftonljus, den lätta penselföringen och målningens monumentala storlek medverkar till att verket framstår som en hyllning till det skånska landskapet.

Efter omfattande konstutbildning i Sverige, Danmark och Tyskland återvände Hjalmar Asp 1907 till Skåne, där han var född och uppvuxen. Här kom han också att hitta sin primära motivkrets.

Under sin utbildning utvecklade Asp en stor passion för djurskildringar, som han kompletterade med studier i djuranatomi och litografi, vilket senare skulle bli hans föredragna teknik. Av hans konstnärskap att döma var han mycket upptagen av djuren och deras lugna och naturliga tillvaro i världen. Hans motiv bestod till största delen av djurskildringar i skånska skogs- och landskapsmiljöer, och han fångade djurens rörelsemönster och stilla liv i landskapet på ett inkännande vis.

Motiven som visas i utställningen är från Barsebäck, cirka 30 km norr om Malmö. I små format skildras den rödbrokiga kon som vid tiden korsades med andra raser i avelsfrämjande syfte. Målet var att skapa en nationell rödbrokig ras som skulle förena hög mjölkavkastningsförmåga med kraftig kroppsbyggnad. Verkens storlek leder tankarna till minnesladdade vykort.

Jakob Kulle föddes i Lund och var verksam som guldsmed, målare och konstvävare. Gemensamt för hans olika uttryckssätt var hans gedigna intresse för den skånska allmogen, där dräkter, vävnadsslag och inredningsdetaljer återgavs med stor detaljrikedom och naturtrogenhet. Denna etnografiska noggrannhet har bidragit till att hans verk idag har betydande kulturhistoriskt värde.

I Kulles skånska bondstugeinteriörer skildras den skånska allmogen på ett idealiserande sätt. De avbildas verksamma och rundkindade med rena kläder och genom den dunkla koloriten framträder de obesvärade och fridfulla.

Med sin stora välvilja för den skånska allmogen och deras vävnadsslag blev Kulle en pionjär inom den textila hemslöjden. Han grundade vävskolor i Stockholm och Lund, med syfte att bevara den skånska vävtraditionen.

Efter avslutade studier vid Konstakademien i Stockholm reste Justus Lundegård till München och senare Paris. Vistelsen i Paris 1891 blev mycket formativ för honom. Här studerade han konsten och fick kontakt med impressionisterna, vilket resulterade i ett konstnärligt uppvaknande. Hans nyfunna insikter om ljusets betydelse och dess inverkan på färgskalan gjorde stort intryck på hans konstnärskap. När han återkom till Sverige övergick det ljusa och skira valörmåleriet till en mer uppbyggd stil i mustigare kolorit, vilket präglar hans skånska landskapsmotiv.

Verket Sädesskylar är ett tydligt exempel på det impressionistiska inflytandet och leder tankarna till Claude Monets serie med samma motiv. I snabba penseldrag återges ett flyktigt ögonblicks intryck av ljus och atmosfär. De optiska effekterna är framträdande i verkets högra del, där sädesskylarnas enhetliga konturer bryts av solitära halmstrån som lyses upp av motljuset. Även de gråa fläckarna på himlen, som ser ut att vara påförda med tummen, bidrar till ett momentant intryck av en skimrande orange sensommarhimmel.

Lars Theodor Billing utbildade sig vid Konstakademien i Stockholm och gjorde ett flertal studieresor runt om i Europa. Han hade ett stort intresse för naturen, som han skildrade romantiskt enligt de strömningar som präglade den västerländska konsten under mitten av 1800-talet.

I verken som visas i utställningen är den romantiska dualismen märkbart närvarande. Människan kan skildra naturen och objektifiera den för estetisk njutning, men är samtidigt lämnad försvarslös inför dess övermäktiga krafter.

I Strandlandskap efter solnedgång skildras landskapet både poetiskt och vackert, men också dramatiskt, dimmigt och hotfullt. Den fasta penselföringen och den mörka koloriten ger en stämningsfull blick på naturen.

Efter studier i Köpenhamn, Paris och Rom slog sig Ossian Gyllenberg ned i sin födelsestad Malmö. Här deltog han aktivt i det skånska ­ konstlivet – både som konstnär och som utställningsintendent för Skånes konstförening.

Gyllenberg hämtade sina motiv från det kringliggande landskapet, slätten och byarna, som han återgav med finkänslighet. Han var mycket upptagen av det atmosfäriska och skapade ljusfyllda, storslagna molnbilder i en mosaikartad teknik.

I verket Mot kvällen ser vi hur han fascinerats av det guldiga mjuka kvällsljuset som kastar skuggor på husfasaden och den enorma höstacken. Bara höstackens topp tittar fram ur skuggan. Den skimrande himlen är skildrad så atmosfärisk att betraktaren nästan kan känna luftens densitet. Inspirerad av franska tendenser i friluftsmåleriet skildrade Gyllenberg landskapet så som det visade sig för honom.

I slutet av 1800-talet, efter studier vid Det tekniske Selskabs Skole i Köpenhamn och Konstakademien i Stockholm, bosatte sig Per Gummeson i Röstånga. Han hade för avsikt att stanna ett par månader, men det sägs att han blev så betagen av den kringliggande naturen att han stannade kvar fram till sin död.

Gummeson kom från en stor släkt av jordbrukare, och under sin uppväxt på Österlen fick han ta del av sysslorna på gården och ägorna. Det är lätt att föreställa sig att denna tidiga grundläggande naturförståelse satte spår i hans konstnärskap. I små bilder skildrade han sin nordskånska hemtrakts stugor och gårdar, samt de typiska korsvirkeslängorna. Han var även upptagen av de färgskiftande skogarna, slättlandskapen, ljunghedarna och den idylliska åsen, som han återgav i ett blåskiftande ljus i verket Vårmorgon, Röstånga.

Genom åren utvecklades hans konstnärliga uttryck från det naturalistiskt trogna, enligt dansk tradition, till ett måleri präglat av de franska konstströmningarna med friare och bredare penselföring och harmonisk kolorit.

I ljuset av de nationella strömningar som florerade runt sekelskiftet utvecklades även en stark lokal hembygdsromantik. I Skåne kom detta att materialisera sig i hyllningen av det skånska landskapet, som ofta gestaltades i konst och litteratur.

Peter Adolf Persson utbildade sig vid Konstakademien i Stockholm men tog även intryck från resor i Frankrike. Han skildrade det skånska landskapet genom mjuka lyriska stämningar och ett särskilt öga för bygdens lokala karaktär. Med åren utmärkte han sig även för sina skånska vintermotiv, där den vita upplysta snön upptog stora delar av dukens yta.

Som en hyllning till det skånska bördiga landskapet avbildade han på sakligt vis det dagliga arbetet på fälten. I ljusa kompositioner och dämpad kolorit gestaltade han också landskapet med tillhörande stenmurar, pilealléer och gårdar.

Närheten till Danmark och den danska konsttraditionen var en viktig komponent i utvecklingen av den skånska konsten. Ett tydligt exempel syns i Perssons verk Skåneslätt med stendös som har en direkt koppling till den danska guldålderns tradition att avbilda forntidens stendösar.

Johan Johansson beskrivs ofta som den skånska modernismens förgrundsgestalt. När Ystads konstmuseum invigdes 1936 var han den första konstnären att visas i en separatutställning här. Sedan dess har han haft flera utställningar på museet och verk av honom visades i det tidigare Skånerummet och därefter i museets samlingspresentationer. Det skånska landskapets olika skepnader skildras i Johanssons målningar – slätt, kust, kullar och skog. I självporträttet ser vi honom med sitt skissblock mot en bakgrund av åkermark, hav och himmel.

Johansson föddes i Lund 1879. Efter att ha arbetat ett par år som dekormålare reste han till Tyskland för att ägna sig åt konstnärliga studier, bland annat på konstakademin i Dresden. Han gjorde även de för tiden obligatoriska inspirationsresorna till Paris och Italien. I femton år hade Johansson sin bas i Tyskland. Somrarna spenderade han vid den skånska kusten. Vid första världskriget utbrott 1914 befann han sig i Skåne. Då han inte kunde återvända till Tyskland skapade han sig en ny bas i sin hemstad Lund.

I Svante Berghs målningar betonas landskapet som en plats för rekreation. Solbad från 1935 vittnar om tidens kropps- och hälsoideal, och om dess koppling till naturen. Bergh var en av de skånska konstnärer som mecenaten Herman Gotthardt stöttade genom inköp, uppmuntran och resestipendier. 1944 donerade Gotthardt 760 verk som idag utgör en av stommarna i Malmö Konstmuseums samling.

Bergh föddes i Malmö 1885. Som fjortonåring gick han kvällskurser i dekorationsmåleri vid Malmö tekniska skola. 1903 reste han till Dresden för att studera måleri. Efter fyra år återvände han till Sverige för att assistera konstnären Julius Kronberg i arbetet med Dramatens dekor. Därefter fortsatte han sina studier i Köpenhamn under ett par år innan han reste till Paris. Där hann Bergh ta stort intryck av det impressionistiska måleriet innan krigsutbrottet tvingade honom att återvända till Malmö 1914. När kriget var över återvände han för att gå på konstnären André Lhotes nystartade konstskola.

Gerhard Wihlborg bodde och arbetade på Österlen under hela sitt liv. Med förkärlek till Kåsebergas backar dokumenterade han landskapet och folklivet runtomkring sig. Med sin separatutställning på Ystads konstmuseum 1937 blev han en av de första konstnärerna som ställde ut på det nya museet. Wihlborgs verk har återkommande visats i separatutställningar och samlingspresentationer på museet sedan dess.

Wihlborg föddes 1897 på gården Grimshög strax utanför Löderup. 1916 flyttade han till Stockholm för att studera dekorationsmåleri på Tekniska skolan. Året därpå studerade han måleri på Althins målarskola innan han började på Konstakademien. När han avslutade sina studier på akademien 1920 åkte han på en sex månader lång stipendieresa i Italien innan han återvände till Skåne där han delade sin tid mellan Ystad och föräldragården i över sextio år.

Tora Vega Holmström är kanske främst förknippad med sina färgstarka porträtt. I ett brev från 1906 använder hon formuleringen “ansiktets landskap”. Hennes brev och dagböcker är fulla av litterära landskapsskildringar men det var först efter många år i konstnärsyrket som hon genom sin kollega, målaren Ester Almqvist, fann intresset för landskapsmotiv inom måleriet. Inspirationen hämtades bland annat från Kåseberga där hon från 1937 hade en ateljé. Genom Holmströms blick antog det skånska landskapet stiliserade former.

Holmström föddes i Tottarp 1880 och växte upp på folkhögskolan Hvilan i Åkarp som drevs av hennes föräldrar. Som ung kvinna utmanade hon tidens könsnormer och utbildade sig till konstnär i Köpenhamn, på Valands konstskola i Göteborg och i Tyskland. Hon gjorde många inspirationsresor i Europa och Nordafrika och utvecklade ett omfattande nätverk av kreativa och intellektuella personer under sin livstid. Holmström är den av de skånska modernister som rönt mest uppmärksamhet de senaste åren.

Emil Olsson växte upp på en bondgård på Söderslätt i Skåne. Istället för att bli lantbrukare som sina föräldrar utbildade han sig till konstnär i Malmö. Det är ett frodigt jordbrukslandskap, inte sällan befolkat av arbetande människor, som skildras i Olssons målningar. Han målade också många porträtt av sin mamma där hon framställs som trygg och stadig. För Olsson representerade hon ett ideal för den skånska bondkvinnan. Ett av porträtten kan du se i Porträttgalleriet på museets andra våning.

Olsson föddes 1890 i Svenstorp. Han påbörjade sina konstnärliga studier 1907 på Bruno Hoppes målarskola i Malmö och studerade därefter även i Köpenhamn och på Konstakademien i Stockholm. Genom sitt yrkesliv gjorde han återkommande studieresor i Europa, bland annat till Paris, Belgien, Nederländerna och Spanien. Han lämnade efter sig en fond för att främja vården av behövande äldre eller sjuka bildkonstnärer i Skåne. Varje år delar Malmö Konstmuseum ut stipendier från fonden.

Sigrid Holmwood undersöker västerländsk måleritradition genom att spåra måleriets materiella historia. Varifrån kom färgpigmenten? Ur vilka råvaror har de utvunnits genom historien? Och av vem har de återvunnits? I svaren på dessa frågor hittar Holmwood samband mellan den europeiska konsthistorien och koloniala handelsvägar.

Hon intresserar sig också för “the peasant” som är ett vanligt motiv i konsten. Det engelska ordet används ofta nedlåtande och kan översättas till bonde, dräng eller lantis. Denna karaktär, menar Holmwood, har formats som en kontrast till idéer om vad som är modernt. Bonden utmålas ofta som bakåtsträvande, dum och obildad. Samtidigt står den för romantiska föreställningar om gammaldags levnadssätt, trots att det finns miljontals bönder i världen idag.

I Gränstrakt visas verk som spårar importen av textila trycktekniker, färgpigment och mönster från Indien, Central- och Sydamerika till svenska folkdräkter. I sina egna tolkningar refererar Holmwood till häxan och kannibalen, två stereotyper av “peasants” som historiskt har demoniserats och förtryckts. I Holmwoods fantasi förenas de i en gemensam frihetskamp.

Erlend Rødstens Vedovn är en CNC-fräst replika i trä av en traditionell gjutjärnskamin. Objektet väcker associationer till enkla levnadssätt som för många förknippas med livet på landet. Men skulpturen bär även spår av digital framställning, som vid närmare anblick ger den ett paradoxalt uttryck.

En liknande spänning finns i Blink and you missed it kind of town som består av en trave vedträn med en tidstypisk tillkomsthistoria. Veden kommer från en bonde som kom på idén att utnyttja varm utluft från datorhallar för att påskynda torkningen och på så sätt öka produktionen. Datorhallarna i fråga byggdes för några år sedan och används för utvinning av kryptovaluta, en energikrävande process som alstrar mycket värme.

Kryptovaluta och ved utgör ytterligheterna på ett spektrum av abstrakta och konkreta värden. Rødsten införlivar dem i konstens värdesystem genom att signera varje vedträ och sälja dem i museibutiken. Genom Rødstens koncept­ uella skulpturer träder en samtida bild av landsbygden som ekonomisk spelplan fram, tillsammans med självförstörandets logik.

John Skoog återkommer ständigt till sin hemort Kvidinge i sina filmer. Sent på jorden skildrar det skånska slättlandskapet i skymningsljus. I övergång en mellan dag och natt utspelar sig livet bland åkrar, människor, djur och maskiner. Över allting vilar en stillsamhet, kanske rentav en avmätthet, som en känsla av trötthet inför den moderna civilisationen. Verkets titel är hämtad från Gunnar Ekelöfs nyskapande poesidebut från 1932.

Det är framförallt filmmediet och dess historia som informerar Skoogs arbete. Sedd genom en tradition av skånska landskapsskildringar väcker Sent på jorden associationer till förra sekelskiftets skymningsmåleri där tillvarons sanna väsen söktes i det stämningsmättade. Skoogs bildberättande utmanar romantiserande idéer om landsbygden och omfamnar istället alla dess motsättningar. Sent på jorden anspelar på skymningen som ett gränsland där dagsljuset och det bekanta får ge vika för det okända och outforskade.

Nicola Godman är född och uppvuxen på en mjölkgård på Gotland. Idag bor och arbetar hon i Visby. Genom sitt konstnärskap undersöker hon plats och identitet utifrån olika positioner och perspektiv. Through a Window Darkly är en serie fotografier av reflektioner mot mörka fönsterrutor. Bilderna är tagna med analog kamera på norra Gotland, där ett stort antal hus fungerar som semesterboenden och därmed står tomma under vinterhalvåret. Titeln anspelar på Through a Glass Darkly, den engelska titeln på Ingmar Bergmans berömda film som spelades in på Fårö, Gotland.

I videotriptyken Walker, Shoe & Jacket intar Godman själv positionen som turist på Kuriska Nästet i Litauen. Landskapet finns med på Unescos världsarvslista som ett kulturlandskap märkt av människors ihärdiga insatser för att skydda det från erosion, men också av att vara en ­ rekreationsplats, inte minst för konstnärer. Mitt i landskap­ et går idag gränsen till Kaliningrad. De tre videolooparna är filmade som panoraman från utsiktsplatser skapade för turister.

Curatorer: Julia Björnberg, Anna Johansson & Ellen Klintenberg

Research: Emma Juel Justesen & Jeff Werner
Curator för delen om Carl August Ehrensvärd: Emma Reichert

Medverkande konstnärer i Malmö:
Pia Arke, Hjalmar Asp, Endis ­Bergström, Lars Theodor Billing, Gustaf Carleman, Monika Czyżyk, Decolonizing Architecture Art Research (DAAR), Gabriel de la Cruz, Carl August Ehrensvärd, Wilhelm von Gegerfelt, Goldin+Senneby, Per Gummeson, Ossian Gyllenberg, Carl Fredrik Hill, Axel Kleimer, Axel Theodor Kulle, Jakob Kulle, Fritz Kärfve, Axel Hjalmar Lindqvist, Neil Luck, Justus Lundegård, Eric Magassa, Rasmus Myrup, Axel Nordgren, Ernst Norlind, Peter Adolf Persson, Gustaf Rydberg, Stalker, Superflex, Ellen Trotzig, Mateusz Úcibor, Charlotte Wahlström, Agnes Wieslander och Herman Österlund.

Medverkande konstnärer i Ystad:
Svante Bergh, Nicola Godman, Tora Vega Holmström, Sigrid Holmwood, Johan Johansson, Emil Olsson, Erlend Rødsten, John Skoog och Gerhard Wihlborg.